Kafka och det kafkaeska (eBook)

Det dubbla omedvetna

Kaj Bernhard Genell (Autor)

eBook Download: EPUB

2018 | 1. Auflage
344 Seiten
Books on Demand (Verlag)
9789177858706 (ISBN)

Infos

Försäkringsjuristen Franz Kafka - född i Prags Altstadt 1883 på Franz Josef I.s tid - definierade, kanske mer än någon annan modernistisk fictionförfattare, det speciella med 1900-talet. Det skedde inte genom innehållet i vad han skrev, men mer genom ett stilgrepp i novellerna och romanfragmenten, nämligen i stor grad genom det som - så kryptiskt - kallas det "kafkaeska". Men vad är då det kafkaeska? Vad är det för ett slags stilbegrepp, och vad, exakt, denoterar detta begrepp? Hur kom begreppet till? Och hur kunde Kafka skapa något stilistiskt, eller stilistiskt stämningsmässigt, som var så unikt, så att det blev upphovet till ett begrepp? Det är dessa frågor - och de som visar sig höra samman med dessa - som t.ex. Franz Kafkas egenartade förhållande till Sigmund Freuds verk - som denna bok försöker ge svar på. Även om Kafka stort sett inte läste Freud, mer än två essäer av denne, och inte alls var någon särskilt bildad eller lärd människa, så tycks han ha tillägnat sig en kusligt djup insikt - kanske genom "osmos", som man ibland säger - om vad Freud avsåg med begreppet "det omedvetna". Boken inleds med ett biografiskt avsnitt om Kafka, som är nödvändigt för förståelsen av alla samband som begreppsförklaringen i sig ger upphov till. Sedan följer ett avsnitt innehållande en mer specifik, och helt teknisk, analys av det kafkaeska och av grundstrukturen i Kafkas litterära teknik. I denna teknik är "det dubbla omedvetna" något centralt. Så centreras bokens analys till detta, och författaren hävdar att det är just det kafkaeska är det bärande och unika i det författarskap som så tragiskt avbröts med Kafkas död i Österrike1924.

Kaj Bernhard Genell är född 1944 och är en svensk författare, boende i Göteborg. Han har tidigare publicerat aforismsamlingar, fackböcker samt romanerna Pistolen (BoD 2018) samt Tavelstölden (BoD 2018)

Textauszug

Inledning: Den unike Kafka.

VID TANKEN PÅ ATT SKRIVA en bok om Kafka och det kafkaeska, är det svårt att inte med detsamma bli belägrad av tanken på motsättningar. Hos denne författare, en av vår tids mest berömda och egenartade, tycks det finnas dynamiska motsättningar i överflöd. Det är inte bara så att liv och verk tillsammans bildar en bestämmande motsättning. Det finns även en unik dialektik runt ikring Kafka, i den livsmiljö han växte upp i, och gigantiska aporier i det liv han levde. Det finns även ett flertal dominanta, determinerande, unika, dynamiska, dialektiska motsättningar i hans verk. Ofta tycks dessa bilda något likt en av mörker kantad spricka, genom vilken ljus då och då sipprar. Allt detta är grundförutsättningarna för det unika hos Kafka och för det kafkaeska. Alltihop i dessa verk är kringgärdat av, och sprunget ur en unik motsättningsstruktur, och allt lever av denna. Och delvis just dessa spänningsförhållanden handlar denna bok om, i ett försök att utreda det speciella, vackra, kafkaeska hos Kafka.

Vi granskar här ett författarskap, frambragt i en omvälvande tid, 1910-1924, i Prag, i ett landområde, som låg under ett redan då antikverat habsburgskt styre, och som sedan kom att omstöpas under detta styres definitiva implosion. Detta skedde när det ”absoluta kriget” 1914 bröt in över världen. Det nya Europa bildades och med det Tjeckoslovakien. Under dessa år trädde också marxismen vidare in som en stark politisk kraft i Väst- och Centraleuropa, främst ifrån Öst. Det var även Freuds tid. Industrialism och urbanisering kom hand i hand och för statsapparaterna kom både urbaniseringen, teknikutvecklingen och de sociala åtagandena att öka mängden byråkrati och institutioner på ett accelererande sätt. Media och kommunikationer utvecklades med en enorm kraft. Moderniteten störtade i och med allt detta fram över Europa. Framtidstro och skepsis böljande fram och åter. Moderniteten, som omfattades som en slags tidens dimfigur, fick som samhälleligt och psykiskt fenomenen även egenartad konstnärlig och kulturell skugga med mängder av schatteringar i form av Modernismen. Det författarskap vi studerar, Kafkas, är frambragt i just moderniteten, men också i en liten enklav i Europas mitt, där judar levde segregerade, som en liten men vital och skapande del av denna stora modernitet. En stor del av Franz Kafkas författarskap är inte framkommet som en reaktion på Det Stora Kriget. Viktiga delar av Kafkas verk tillkom före detta krig, som t.ex. novellerna Domen och Förvandlingen, romanfragmentet Amerika, och under detsamma, romantorsot Processen. Efter kriget tillkom t.ex. Slottet samt majoriteten av novellerna. Genombrottet för Kafka, skaparmässigt, och genombrottet för det kafkaeska kom redan 1912 kanske med just Förvandlingen.

I världen har Kafka intagit sin plats. Han har till och med blivit ett "begrepp", en eponym: Ex." Det var lite ´kafka´ över det hela!"; ”Det blev ett rent kafkascenario.”; ”Helt kafkaartat!”. Publiken har gjort sitt val! Läsarna och kritikerna har myntat begreppet om verket. Kafkas verk är ”kafkaeskt”. Vi kan läsa om en empirisk undersökning av betydelsen hos begreppet ”kafkaesk”, gjord för en akademisk avhandling av Dieter Jakob. i Karaktäristika för begreppet i fråga är då, enligt denne:

”Ångest, osäkerhet, frustration, förfrämligande, utlämnande till ett obegripligt öde, anonym i gestalt, byråkratiskt organiserade makter, terror, fasansfullhet, dysterhet, skuld, förtvivlan, dom, utvägs- och meningslöshet, absurditet.”ii

Jag försöker i denna bok förena frågan om vad det kafkaeska är, med hur Kafka skrev, och det ”kafkaeska” är avseende jag söker. Det ”kafkaeska” är dock inte stilen, (eller genren) vilken, eftersom adjektiviseringen av substantivet ”Kafka” nu – på grund av det aktuella historiska språkbruket - är reserverad för en upplevelseterm, mer får – med en klumpig term - kallas ”kafkastilmässig”. Så har jag åtagit mig två svåra uppgifter,

1. vad är det ”kafkaeska”, som han skapade som upplevelsemöjlighet, och
2. vad är den narrativa grunden till denna, sambandet, vilket eller vilka är de tekniska greppen, finterna, som Kafka, kafkastilmässigt, använder?

Tittar man närmare på författarskapet så kan man komma att anse, att bara en del av författarskapet riktigt passar in under, eller i samband med, termen ”kafkaeskt”. Jag koncentrerar mig främst på den del, som passar in under benämningen, ty det kafkaeska är mitt huvudämne. Nu råkar det vara så, att det som är mest kafkaeskt hos Kafka, det tillhör också det, som allmänt anses som det bästa han skrev.

Om begreppet Kafkaeskt hade kunnat definieras precist, så hade det aldrig funnits! Vi har, stort sett kollektivt, med detta begrepp i viss mån skapat en extension av vår upplevelseförmåga, just i skapandet av denna term. Termen är i sig intetsägande, liknar inget, då den enbart hänvisar till upphovsmannen, eller mer exakt till dennes verk. Begreppet är i viss mån skapat i nöd. Begreppet ”kafka”, eller ”Kafka”, såväl som ”kafkaeskt” har vissa likheter med metafysiska begrepp, i det att det både är tautologt och suddigt, men att vi intuitivt inom vår kultur ändå successivt har interioriserat en allmän betydelse i den, som vi alla mer eller mindre förstår, förefaller klart. Det tycks här dock, om vi tänker på, att begreppet avser beskriva ett fiktivt universum, Kafkas, röra sig om ett begrepp som i mycket betecknar en närmast ontologisk sfär, och som om det famösa begreppet ”kafkaartat” kunde stå vid sidan om kategorier som ”övernaturligt”, ”apokalyptiskt”, ”helvetiskt”, ”paradisiskt”.

Med detsamma måste vi alltså slå fast att ingenting i den konkreta verkligheten är kafkaeskt. Det kafkaeska finns ENBART i det fiktiva universum som är skapat av Kafka. Ordet ”kafkaeskt” används alltså, när det används i överförd betydelse, aldrig precist, men alltid bildligt. Om man vill klargöra världen och söka undanröja mystifikationer, som ju står i vägen för förståelse av världen, så kan man bland annat ge sig på begreppet ”kafkaeskt” som används slarvigt: man blir ju inte mycket klokare om man står inför en samhällsföreteelse, som av någon blir benämnd ”kafkaartad”, om inte denne någon kan förklara något om ”kafkaartadheten”. Ordet ”kafkaartad” blir i det närmaste som vi sett ofta synonymt med groteskt+oförklarligt, och mystifierandet är därmed effektuerat, till nackdel för förnuftet.

Vad var det egentligen som Kafka hade för sig med orden, som skapade det kafkaeska? Det kafkaeska är det för just Kafka helt särpräglade. Det helt SPECIELLA.

Vi kan idag t.ex. på ett konstruktivt sätt - t.ex. i dagligt samtal - använda figuren Don Quixote. Det råder en viss klarhet – mitt i den ”underbara mystiken” – beträffande denne magre riddare, och beträffande ”don quixotteri”, vilket är mer än en genreterm, men som också ibland beskriver en viss avgränsad typ av ”vansinne”. Noteras kan att det är mer sällan man talar om något ”Cervanteskt”. Det är inte sannolikt att vi i Josef K. har en parallell. Det är inte sannolikt att vi med det kafkaeska har att göra med en stil eller genreterm. Jakob Schott, t.ex. påstår emellertid att så är fallet, i en avhandling, som bl.a. behandlar Marthe Robert och Blanchot:

”I ljuset av hennes [Roberts] kritiska verk, brukas i det andra kapitlet Roberts insikter i läsandet av två romaner som tillhör en Kafkaesque tradition. I Dans le labyrinthe och Aminadab [verk av Maurice Blanchot] undersöker jag genre, retorik och det problematiska tolkningssättet.”iii

Att dessa romaner, såsom den tidiga Thomas l´obscure, skulle...

Produkt-Details

• Erscheint lt. Verlag: 9.10.2018
• Sprache: schwedisch
• Themenwelt: Schulbuch / Wörterbuch ► Lexikon / Chroniken
• Schlagworte: idéhistoria • Kafka • Kafkaeska • narratologi • språkfilosofi
• ISBN-13: 9789177858706 / 9789177858706