Bakom fiendens linjer (eBook)

Charles Whiting (Autor)

eBook Download: EPUB

2018 | 1. Auflage
156 Seiten
Saga Egmont (Verlag)
978-87-11-77349-9 (ISBN)

Infos

Den nybildade T-styrkan får ett viktigt men oerhört farligt uppdrag av pansargeneral Patton: erövra en bro och håll den till tredje armén når fram dit. Och om de misslyckas måste T-styrkan klara sig så gott det går på egen hand. Bakom fiendens linjer ...-

Charles Henry Whiting (1926-2007) var en brittisk författare och militärhistoriker som skrev cirka 350 böcker, både skönlitteratur och fackböcker. Han skrev både under eget namn och under pseudonymerna Duncan Harding, Ian Harding, John Kerrigan, Leo Kessler, Klaus Konrad, K.N. Kostov och Duncan Stirling.

---

Under en hel månad har General Patton och hans män befunnit sig på Normandie alltmedan de andra generalernas arméer tagit åt sig äran för utdrivandet av nazisterna ur Frankrike. Men nu har General Patton fått nog.T-styrkan kallas in. Deras uppdrag är att överta Pontaubault-bron för att Pattons Tredje Armén ska kunna inta Avranches, platsen vars geografiska läge kommer säkra Tredje Arméns övertag och öppna dörren till övriga Frankrike. För att offensiven ska lyckas måste General Patton gå emot sina allierade, och misslyckas uppdraget är T-styrkan utan skydd.Bakom fiendens linjer är den första delen i serien om T-styrkan, en grupp elitsoldater specialiserade på att operera bakom fiendens linjer.

Textauszug

1

Med tjutande sirener fräste de båda föråkande motorcyklisterna över krönet på kullen och bromsade med en sladd in framför den väntande gruppen. Bakom dem dök den första vita spaningsbilen upp, flaket var fullpackat med kulsprutor, den långa radioantennen svajade för vinden och generalens livvakt spanade uppmärksamt åt alla håll med ett stadigt grepp om avtryckarna. Ytterligare en Vit följde tätt efter, packad med oklanderligt klädda stabofficerare, bleka i ansiktet och en smula ängsliga för hur deras herre skulle reagera när de granskade den lilla grupen grågröna docktält som låg utspridda i den normandiska äppelträdgården till höger om den stensatta vägen.

Stående upprätt i sin skinande stabsbil som om han vore en romersk kejsare i en triumfvagn, och med vad han kallade Ansiktsuttryck Nummer Tre, med den stridslystna hakan tryckt mot hakremmen till den glänsande lackerade hjälmen med tre enorma gyllene stjärnor, dök generalen själv upp ett ögonblick senare. Imperatoriskt höjde han handen och sergeant Mims, hans förare, bromsade omedelbart in framför truppofficerarna som väntat på generalen den senaste halvtimmen.

Men generalen hade inte ögon för de väntande officerarna. I stället kastade han en svepande blick över det svedda, ärriga normandiska landskapet med stora bruna granathål överallt, uppgrävda som av en monstruös mullvad. Dramatisk lyfte han upp armarna mot den blytunga juliskyn som om han önskade att han kunde omfamna hela den ohyggliga scenen av död och förintelse.

— Finns det nånting mer magnifikt? utbrast han med sin höga gälla röst. I jämförelse med krig är varje annat mänskligt företag fullständigt betydelselöst. Herregud, vad jag älskar det!

Big Red, T-styrkans tunga ankare, stod bakom major Hardt. Han stötte till Dutchie Schulze i sidan och viskade upphetsad:

— Vet du vem det där är, Dutchie?

Dutchie, T-styrkans slöa, klumpiga tyska tolk, skakade på huvudet.

— Det är »Blod och Mod» — självaste general Patton, väste ankaret.

— O, herregud — han! flämtade Dutchie och bleknade i sitt breda ansikte.

Skyndsamt gjorde han korstecknet som den goda katolik han var.

Inuti tältet, som var tryckande unket av het tältduk, hö och plötslig död, stirrade general Patton, befälhavaren över den amerikanska Tredje Armén, gillande på den unge chefen för hans hemliga T-styrka. Major Harry Hardt var en yngre upplaga av honom själv, alltifrån de glänsande kavallerisablarna på den oklanderliga skjortkragen ner till de perfekt skräddarsydda ridbyxorna av kavalleritwills, nerstoppade i glänsande handgjorda ridstövlar. Det fanns egentligen bara en skillnad mellan dem: den unge majorens vackra ansikte var vanställt av hans fullständigt hårlösa hjässa, som var fruktansvärt blekrött och skrynkligt som på en mycket gammal man — resultatet av ett olyckligt möte med en tysk eldkastare i Afrika två år tidigare.

Patton tog blicken från majorens hjässa, vilken bakom ryggen på honom gett honom öknamnet »Hårlöse Harry» i hans av elitsoldater sammansatta T-styrka, och nickade till överste Codman, hans förste adjutant.

— All right, Charlie, sa han korthugget, bred ut kartan och låt oss ta itu med jobbet.

Adjutanten lydde ordem snabbt och de tre männen samlades runt kartan över den normandiska halvön och Bretagne. Utanför tältet hördes inga andra ljud än dovt kanonbuller och smällandet av ett slagträ mot bollar i ett spel mellan några av männen i T-styrkan. Med dramatisk plötslighet bröt Patton tystnaden genom att drämma sitt ridspö mot kartan.

— Major, sa han, vi har nu suttit på våra arslen på den här gudsförbannade halvön en hel månad, ända sedan vi landsteg på kusten i juni. Vi har varit här i Normandie så förbannat länge att vi börjar få kramp i röven. All right, det ska bli ändring på det nu.

Plötsligt försvann hans Ansiktsuttryck Nummer Tre. Patton log och avslöjade en mun full av små fyrkantiga tänder.

— Major, Tredje kommer äntligen att gå till aktion. Den första augusti brakar det loss!

Den unge majorens hårda ansikte slappnade av.

— Underbart, general, utbrast han med plötslig entusiasm, det var verkligen goda nyheter! Jag trodde nästan att vi skulle få sitta här hela kriget medan general Bradleys Första kapade åt sig hela äran.

Pattons ljusblå ögon gnistrade.

— Just det, major, det är precis så alla de höga gossarna — Brad, Ike och Monty — skulle vilja ha det, med gamle Georgie sittande här på rumpan och snurrande på tummarna medan de höstar in all ära och berömmelse.

Hans smala ansikte hårdnade igen.

— Men det är inte på det sättet det kommer att bli, det kan ni vara övertygad om. De trodde att de lyckats göra sig av med mig på Sicilien förra året, men innan den här lilla showen är över ska hela den förbannade världen få höra en helvetes massa mer om general George Patton junior. Okay, fortsatte han tjänstemässigt igen, det här är planerna.

Han pekade med ridspöt på kartan.

— I morgon bitti, om vädret, gud och Roosevelts Luftwaffe tillåter det …

Major Hardt visste att generalen menade de amerikanska taktiska stridsflygkrafterna som hade den dåliga vanan att bomba sina egna trupper, men han nöjde sig med att småle.

— … så kommer general Bradleys Första armé att sparka i gång en ny offensiv för att göra en utbrytning från halvön. Huvudattacken kommer att följa linjen från S:t Lo — här — till Villedieu — här — och en sekundär går i riktning mot Coutances — här. När dessa mål har uppnåtts har general Bradley för avsikt att låta sina kårer gå till anfall mot och erövra linjen längs floden See — här. Då — och först då — ska vi delta i operationerna.

Patton tittade plötsligt upp med ett nästan grymt drag kring munnen.

— Nå major, vilket är nu problemet enligt er uppfattning?

Hardt, som hade studerat situationen vid fronten ända sedan han kom över med sin styrka till Frankrike två veckor tidigare, svarade omedelbart.

— Avranches, sir! Alla vägar leder dit. När vi väl har lagt beslag på den platsen, så står grinden öppen till det övriga Frankrike.

— Riktigt — ni är med på noterna, major, svarade Patton. Men här har vi det förbannade kruxet. Min Tredje ska inte gå till aktion förrän Avranches befinner sig i våra händer. Och vad händer då?

Patton besvarade själv sin ilskna fråga.

— De höga gubbarna skuffar undan mig till en liten sidoshow, en framryckning till Bretagne, medan de kapar åt sig all ära och berömmelse genom att jaga nassarna rätt över Frankrike och sen intar Paris och hela det övriga klabbet. Men förbanne mig, det tänker jag inte gå med på — det hela är ett påhitt av den där lilla cockneyn Montgomery …

— General! insköt adjutanten överste Codman ängsligt. Glöm inte att han är er överordnade!

Patton lugnade ner sig, även om hans magra kinder fortfarande var rödflammiga.

— All right, all right, Charlie. Jag sa aldrig att han måste sitta ner när han pissar, eller hur?

Han log ett ögonblick åt sitt egen skämt innan han fortsatte.

— Nå major, det ser ut som om allting är beroende av erövringen av Avranches. Men vad skulle hända när Tredje blir operativ om inte bara Avranches befinner sig i vår besittning utan också bron över Pontaubault — här! Besatta av en enhet ur Tredje Armén!

Patton gjorde ett uppehåll.

— Hur menar ni, sir?

— Jag menar, major, att då man väl kommit över bron vid Pontaubault så grenar vägnätet ut sig åt söder, den saken är klar, men det går också rakt österut. Vad som nu skulle kunna hända är följande: vissa enheter ur Tredje skulle kanske kunna tränga sig fram mellan general Bradleys trupper vid Avranches under föregivande att de ingår i min drive söderut in i Bretagne.

Han hejdade sig ett ögonblick.

— Men det skulle också kunna hända att några av de där enheterna kanske skulle kunna förirra sig och fortsätta österut i stället för åt söder? Och då skulle de där enheterna kanske kunna bli inblandade i såna förbannade strider att general Bradley inte kunde dra tillbaka dem utan att åstadkomma ett helvetes hål i sin egen front. Så …

— … så Bradley skulle bli tvungen att låta Tredje ta del i driven österut, fullföljde major Hardt meningen upprymd vid tanken på vad hans befälhavare menade.

Patton tittade på Codmans bleka ansikte med spefull beundran.

— Var det inte det jag sa, Charlie, att det inte fanns några dumskallar i T-styrkan, flåsade han förnöjd. De där gossarna är verkligen smarta. De fattar galoppen med en gång! Tvärt på momangen!

— Men general, insköt major Hardt medan general Patton förväntansfullt grinade åt honom, fågelvägen är det ungefär sju åtta mil mellan vår armés nuvarande position och bron över Pontaubault — och efter vad jag hört av arméns underrättelsetjänst G-2, så befinner sig en hel helvetes SS-kår där — en pansarbrigad till råga på allt. Vilken av våra bepansrade enheter, sir, skulle ha kraft nog att möta ett sånt motstånd, även om den lyckades ta sig fram i tid? Jag menar — innan general Bradleys gossar hann ta sig dit …

Han hejdade sig tvärt, eftersom han av den plötsligt ondskefulla blicken i Pattons ljusblå ögon redan visste vilket svar han skulle få.

— Er, svarade Patton enkelt.

— T-styrkan, sir?

— Just det, major. Ni...

Produkt-Details

• Erscheint lt. Verlag: 13.9.2018
• Übersetzer: Crister Ellsen
• Verlagsort: Copenhagen
• Sprache: schwedisch
• Themenwelt: Literatur ► Krimi / Thriller / Horror ► Krimi / Thriller
• Themenwelt: Literatur ► Märchen / Sagen
• Themenwelt: Literatur ► Romane / Erzählungen
• Schlagworte: andra världskriget • armé • Bro • död • Europa • försvarslinje • Hitler • krig • Nazism • Order • pansargeneral • Patton • Soldater • SS • stridsvagn • tredje armén • Tyskland • vapen
• ISBN-10: 87-11-77349-9 / 8711773499
• ISBN-13: 978-87-11-77349-9 / 9788711773499