Möllerödskuppen (eBook)

... och andra händelser från Tyringetrakten

Tomas Gustavsson (Autor)

eBook Download: EPUB

2025 | 1. Auflage
176 Seiten
Books on Demand (Verlag)
978-91-8134-653-4 (ISBN)

Infos

* MÖLLERÖDSKUPPEN * Tragedi i Tvärskog * SPÖKHÄSTAR I MJÖLKALÅNGA * Incidenten vid gästgivaregården i Tyringe * DEN STORA POSTSTÖLDEN * Slaget vid Mjölkalånga * NÄSTA RÖKE! * Fake news årgång 1905 * UPPFINNAREN * Finkan och de första poliserna * BRÄNNERIBRANDEN * Tyringes första idrottsman * FÖRDRÖJT VINTERPARADIS * Anna och succéböckerna * SKANDALBOKEN * Den stora julstormen * RUTH PIONJÄR I LUFTEN * Järnvägsolyckan * BANANER PÅ KEBNEKAJSE * När nazisterna lyftes ut från torget * MOBERG I TYRINGE * Tyringes egen bragdmedalj *

Tomas Gustavsson är pensionerad journalist från Hässleholm. Han har tidigare skrivit böcker om allt från London och den engelska fotbollsklubben Burnley FC till den svenska hockeyklubben Tyringe SOS.

Textauszug

1851

Möllerödskuppen

Den stora stölden hos ryttmästare von Platen

Decemberkvällen var kylig när kusken manade på vagnens hästar för att ta sig de sista kilometrarna hem till Sönnarslöv. Det var den 12 december 1849 och 43-årige handlaren Nils ”Vargen” Jakobsson var på väg till den lilla nordvästskånska byn efter att ha tillbringat ett par dagar i Helsingborg.

Meningen hade varit att göra de sista uppköpen till handelsboden i Sönnarslöv före jul men det hela hade dragit ut på tiden och Jakobssson hade hoppats vara hemma en hel dag tidigare. Det var annars knappast så att särskilt många väntade på honom hemma i Sönnarslöv där han gick under det tveksamma namnet ”Vargen”. Där var Jakobsson känd som en i affärer ”djärv” men också ytterst hänsynslös man och dessutom med ett häftigt lynne. Populär var han alltså knappast, inte ens hos sin mest betrodda anställde, ”bodbiträdet” Gustaf Rosenstråle.

I den mörka kvällen syntes några svaga ljus från den i nordväst liggande grannbyn Qvidinge. Ekipaget tvingades sakta ner vid en av de många grindstolparna längs landsvägen. Då bröts plötsligt tystnaden när två höga smällar hördes i vinternatten och kusken kände något vina förbi otäckt nära honom. Kusken vände sig mot ”Vargen” och skrek att man skyndsamt borde åka mot varifrån smällarna hade hörts och ta reda på vem som kunde ha skjutit på de resande.

”Nej, kör han träffade mig”, stönade istället Nils Jakobsson. Kusken ändrade sig snabbt och ekipaget satte av de sista kilometrarna mot handelsboden i Sönnarslöv.

Väl där väntade ”Vargens” familj och uppståndelsen blev stor när handlaren stapplande hjälptes in i hemmet.

Jakobsson tog med stora besvär av sig sin kraftiga vinterrock när något föll till golvet och det visade sig vara en kula vilken gått rakt igenom Jakobssons kropp, stoppats av det kraftiga tyget i rocken och nu fallit ner. I samma stund segnade Jakobsson ner och man beslöt att kalla på läkare. När denne anlände till handelshuset var ”Vargen” inte längre kontaktbar och snart konstaterades att Nils Jakobsson var död.

Ett så här svårt brott kunde knappast hanteras av den lokale fjärdingsmannen eller ens länsmannen vilka därför behövde hjälp från den enda staden i västra delen av Kristianstads län, Engelholm. På den här tiden stavades Ängelholm med E som begynnelsebokstav och därifrån hämtades stadsfiskal, Carl August Silfversparre.

Stadsfiskalen upprätthöll också tjänsten som oavlönad landsfiskal och var tveklöst en av 1800-talets främsta polismän i den här delen av landet. Med honom på plats började snabbt undersökningen kring det misstänkta mordet på ”Vargen” Jakobsson. Ett intressant vittnesmål kom också tidigt av utredningen, redan i början av januari 1850. En kvinna i trakten berättade för Silfversparre att en torpare i grannskapet, den före detta husaren vid Kronprinsens regemente, Nils Stråle strax innan jul varit så upprörd på Jakobsson att han yttrat:

Mordet på ”Vargen” Jacobsson beskrevs i de skånska tidningarna. Här är det i Skånska Telegrafen den 19 december 1849.

”Innan jul skola fan och Sönnarslöv få vargstek. Jag skjuter bestämt ihjäl Nils Jakobsson”.

Kvinnan blev rädd och svarade att om han gjorde så skulle detta ju få hemska följder.

”Å lappri att skjuta Nils Jakobsson är icke farligt, han är fågelfri och ett skott på honom har ju redan misslyckats men får jag honom i skotthåll lägger jag honom där”, hade Stråle svarat kaxigt.

Vittnesmålet gjorde att landsfiskal Silfversparre snart grep och häktade en nu långt ifrån lika stursk, Nils Stråle som fördes till kronohäktet i Ängelholm. Men det stod snart klart att det hela varit tomma hot och att Stråle inte alls kunde vara ”Vargens” baneman varför han släpptes på fri fot.

Det hela skvallrade dock om den hätska stämning mot Jakobsson som fanns hos vissa personer i Sönnarslöv och i handlarens umgängeskrets. Några fler heta spår i jakten på mördaren kom inte i dagen och det skulle dröja två år innan mordet på nytt aktualiserades - och detta i ett helt annat sammanhang.

IMölleröd, sydost om men inte långt från Finja by, låg den gamla och illa åtgångna slottsruinen, vilken bränts ner redan under Skånska krigets dagar den 7 augusti 1678. Detta på order av den danske befälhavaren Frederik von Arensdorff. Samtidigt med Mölleröds förstörelse stacks också närbelägna Hovdala slott i brand och medan slottet i sydost senare återuppbyggdes blev Mölleröd en med tiden allt mindre synlig ruin. Stenen från murarna användes i andra byggnadprojekt i trakten och naturen började dessutom allt mer återta den vilande ruinen. Ägorna fanns dock kvar och en liten herrgård, en kungsgård, byggdes. Från 1707 var också Mölleröd boställe för officerare vid livkompaniet vid Norra Skånska kavalleriet och ägandeskapet över gården kom ständigt att skifta. Några av Karl XII:s karolinska veteranofficerare bodde där under 1700-talet och Johan Christoffer Toll (1743-1817), som var en av de ledande personerna under Gustav III:s revolution och senare blev generalguvenör över Skåne, föddes exempelvis på Mölleröd.

1817 kom majoren Johan David af Sandeborg, född 1788, till Mölleröd och blev kvar ända till 1845. Under åren 1831 och 1832 uppförde han också den nuvarande mangårdsbyggnaden och in i denna flyttade 1845 den adlige ryttmästaren, 47-årige Philip Julius von Platen med hustru Augusta, född 1813, samt fyra söner i åldrarna ett till sju år. Även ryttmästarens åldrige mor, änkefru Gustava von Platen kom att bo sina sista år på Mölleröd.

Philip von Platen var född i Tyskland, på godset Venz på halvön Rügen och fadern Rickman Wilhelm Christoph von Platen hade varit en framgångsrik officer som stridit för Sverige i Finland. Bland annat i Gustav III:s krig mot Ryssland. Efter kriget hade Rickman Wilhelm återvänt till Pommern. Han hade nio söner men det var endast Philip Julius som kom att engagera sig i den svenska armén. Redan som 15-åring blev han fanjunkare i det Skånska husarregementet och två år senare var han också officer. Fyllda 31 år blev han ryttmästare och först chef över Silvåkraskvadronen och, året innan familjen flyttade till Mölleröd, sedan chef för samma regementes livskvadron. Von Platen var också rikligt dekorerad med bland annat den svenska ”Svärdsorden” och den danska ”Dannebroorden”.

Till Mölleröd hörde vid den här tiden en kvarn av mycket gammalt datum och med egen mjölnare. Möllerödskvarnen var viktig för hela grannskapet eftersom det vid svår torka var den enda där man garanterat kunde få sin säd mald. När den första sänkningen av Finjasjön, vars strand ursprungligen låg nära Mölleröd, inleddes 1849 blev dock kvarnen på grund av vattenbrist ett tidigt offer för projektet och revs två år senare när kvarnhjul och annat såldes på auktion. Totalt skulle sjön fram till mitten av 1850-talet sänkas en meter, detta för att man på ett enkelt(?) sätt skulle erhålla mer jordbruksmark. Ett ännu större sänkningsföretag av Finjasjön skedde senare mellan 1887 till 1899 och sammanlagt sänktes sjön över tre meter. Sjöstranden, vilken tidigare gått ända upp mot bland annat Finja kyrka och Mölleröds slottsruin kröp därmed åtskilliga meter tillbaka. Totalt sett blev sjösänkningsföretaget ett fiasko för de inblandade och de höga investeringskostnaderna knuffade många av dessa till ruinens brant.

Skogsområdet till ägorna vid Mölleröd var så kallad kronopark vilket betydde att staten hade både ägandeoch avverkningsrätt. Även en rad torp, vilka är försvunna idag, tillhörde Mölleröd. Bland dessa fanns Ljunghusen, Stora och Lilla Bökstorp, Fåglasång, Skoghuset och Fiskarehuset. Dessutom torpet Skansen som låg vid landsvägen mot Röinge norr om Mölleröd.

Itorpet Skansen...

Produkt-Details

• Erscheint lt. Verlag: 23.7.2025
• Sprache: schwedisch
• Themenwelt: Geisteswissenschaften ► Geschichte
• ISBN-10: 91-8134-653-0 / 9181346530
• ISBN-13: 978-91-8134-653-4 / 9789181346534